Med strax över en fjärdedel spelad av säsongen kan det vara läge att summera upp några lärdomar. Eller åtminstone konstatera sakernas tillstånd precis just nu. PL-Guide lyfter fram några reflektioner. Omgången är visserligen inte komplett förrän kvällens match mellan Burnley och Newcastle är avklarad, men oavsett finns det en hel del att fundera över.
Everton fortfarande utan någon som helst aning
Den tillförordnade managern David Unsworth är sprungen ur Everton och vill nog inget hellre än att fortsätta vara manager och föra dem tillbaka till en tid när man kämpade om pokaler. Unsworth själv fick lyfta FA-cupen för Everton. Dessutom är det ju så att trots att Everton tagit hem många pokaler genom tiderna, så har de endast kommit till under managers som tidigare spelat i klubben. Onekligen ett gott omen och vem vill inte ha en manager som brinner för klubben?
Problemet är bara att ägaren Farhad Moshiri nog vill ha ett mer etablerat namn, vilket gör att Unsworth bara har några matcher på sig att visa sitt värde. Något som ser ut att bli allt svårare – ja, faktum att det nog krävs underverk – för varje match som går. Det är ett lagbygge i spillror och utan självförtroende han har tagit över och han har inte fått någon större ordning under de två första matcherna, även om det finns små tecken på förändring. Tid är vad som krävs för att vända på skutan. Och tid är nog det enda han inte kommer få.
Ingen Kane, inga poäng
Hur skulle det gå för Tottenham mot Manchester United utan Harry Kane? Inte så bra, skulle det visa sig. Det har ju sprakat om Spurs på senare tid, men United fick matchen dit de ville mot ett alldeles för försiktigt Tottenham. José Mourinho kommer inte att bjuda på någon grannlåt i toppmatcherna, utan det handlar om att få med sig minst en poäng. Denna gång blev det till och med tre poäng och vi som följt Spurs på senare tid blev nog något förvånade över hur lätt de utmanövrerades. Sannolikt hade det inte blivit lika illa om Harry Kane varit på plats på Old Trafford. Han har ju en förmåga att skapa något ur ingenting och bara hans närvaro ger Spurs självförtroende och motståndarna bryderier. Heung Min-Son lyckades inte alls skapa samma skräck i Mourinhos försvarsvägg, trots hans enorma arbetskapacitet. Harry Kane är tveklöst den mest betydelsefulle spelaren för en enskild klubb i Premier League.
Lukaku klev fram
Kritiken mot att Romelu Lukaku inte kliver fram i viktiga matcher, hamnade på tvärs mot Spurs. Visserligen blev det inte belgaren som nätade, men han spelade fram till Anthony Martials ledningsmål och hade en boll i stolpen. I en oerhört tight tillställning där United nog inte räknat med att rada upp målchans på målchans, så var det ändå Lukaku som var inblandad när det väl skapades något. Om det fortsätter så här finns det stora möjligheter att belgaren tar ytterligare ett kliv i sin utveckling, det vill säga inte bara de många matchernas målspruta, utan även de viktiga matchernas man.
Claude Puel kan tacka Shakespeare
Leicester imponerade mot ett visserligen svagt Everton i söndags. Men segern var kassaskåpssäker och försvarsspelet samt de tillhörande omställningarna minde om The Foxes från några år sedan. Den nyanställde managern Claude Puel kunde bara sitta och njuta på bänken, men i ärlighetens namn så är nog företrädaren Craig Shakespeare som ska hyllas. Den så kallade nödlösningen fick lämna jobbet efter en svag inledning resultatmässigt. Däremot har det inte sett så illa ut rent spelmässigt, då man har stött på tufft motstånd inledningsvis med starka spelmässiga insatser som inte riktigt fått den belöning som de kanske skulle haft. Men just när Shakespeare börjar få ordning på det hela och poängen ramlar in, så får han sparken. Om Shakespeare rimligtvis borde vara ganska så bitter, så är nog Claude Puel desto gladare. Han har tagit över ett lag på uppgång, vilket ju sällan är fallet vid manager-byten under säsongen.
Ny gnista i Crystal Palace
I den 97:e matchminuten jublar Roy Hodgson, nästan okontrollerat, för att vara honom, medan West Hams manager Slaven Bilic sjunker ihop. The Eagles har precis kvitterat och därmed tagit ikapp ett 0-2-underläge i halvtid. Om inte detta, tillsammans med segern mot Chelsea för ett par omgångar sedan ger råg i ryggen att börja klättringen, ja då gör inget det. Crystal Palace har en trupp som ska ha goda förutsättningar att klara sig kvar i Premier League.
Slaven Bilics mannar gick på moln efter att ha genomfört en än vassare vändning på Tottenham i veckans ligacupmatch där de gick från 0-2 i paus till en seger med 3-2. Men nu fick de svara på egen medicin i detta ångestmöte mellan två klubbar som är i desperat behov av flyt just nu.
Chelsea gnetar på och Manchester City drar
Manchester City drar ifrån i toppen, där det varken spel- eller resultatmässigt ser ut att finnas någon annan klubb som har förmågan att ta rygg och utmana. Antonio Contes Chelsea tar dock trepoängare i matcher där de ser rätt så risiga ut, vilket talar till mästarnas fördel, om det är så att de bara är ur form men ändå tar poängen, så ser det ju lite lovande ut ifall formtoppen kommer. Kanske är det just de regerande ligamästarna och inte Tottenham eller Manchester United som ska lyckas med konststycket att ta sig närmare Pep Guardiolas eleganter? Tveksamt, men det ska onekligen bli intressant att följa Chelsea kommande omgångar.
Manchester United ser inte ut att ha tillräckligt hög nivå på sitt lag för att utmana City. Visserligen kan de knäcka sina rivaler i en och annan match, där Mourinho får excellera i defensivspel, men i förlängningen ser de inte ut att orka om City fortsätter att ta poäng oavsett motstånd. United och Tottenham kommer förlora matcher mot sämre såväl som jämbördigt motstånd. Detsamma gäller ju även Liverpool och Arsenal. De senare smyger dock försiktigt i buskarna. Något som definitivt passar Arsene Wenger. Ju mindre press från media och omvärlden, desto större chans för The Gunners. Dock känns de för närvarande som ljusår bort ifrån Manchester City.
